Dizziness Handicap Inventory (DHI) Fullständig förklaring + PDF

I denna artikel går vi igenom Dizziness Handicap Inventory (DHI): vad instrumentet mäter, vem det är avsett för, hur det genomförs och hur resultatet tolkas. Längst ner finns dokument, källor och relaterade instrument.

Vad mäter Dizziness Handicap Inventory (DHI)?

Dizziness Handicap Inventory utvärderar patienters självrapporterade funktionsnedsättning kopplad till yrsel och balansstörningar. Instrumentet är avsett att mäta den påverkan som yrsel har på en individs vardag, inklusive fysiska, emotionella och funktionella aspekter. Syftet med DHI är att kvantifiera graden av handikapp och därigenom bistå kliniker i att individualisera behandlingen samt följa förändringar över tid. Genom att identifiera vilka områden av patientens liv som påverkas mest möjliggör DHI en mer riktad bedömning av vestibulära och balansrelaterade tillstånd.

För vem används Dizziness Handicap Inventory (DHI)?

Dizziness Handicap Inventory (DHI) är ett självskattningsinstrument som används hos patienter med yrsel och balansrubbningar, särskilt vid vestibulära störningar såsom BPPV (godartad lägesyrsel), vestibularisneurit, Menières sjukdom samt posttraumatisk yrsel. Det används främst i klinisk neurotologi och rehabiliteringsmedicin för att kvantifiera patientens subjektiva funktionsnedsättning och påverkan på dagliga aktiviteter och psykisk hälsa. DHI är särskilt användbart för att följa upp effekten av behandlingsinsatser och för att identifiera patienter som kan behöva multidisciplinär rehabilitering.

Så genomförs Dizziness Handicap Inventory (DHI) steg för steg

Dizziness Handicap Inventory (DHI) består av 25 frågor som är uppdelade i tre delskalor: funktionell (9 frågor), emotionell (9 frågor) och fysisk (7 frågor). Frågorna fokuserar på påverkansgraden av yrselrelaterade besvär i dagliga aktiviteter och patientens subjektiva upplevelse av funktionsnedsättning. Svarsalternativen består av ”Ja” (4 poäng), ”Ibland” (2 poäng) och ”Nej” (0 poäng), där högre totalpoäng indikerar större funktionsnedsättning. Utvärderingen av resultaten underlättar bedömning av grad av yrsel och dess påverkan på patientens livskvalitet för att anpassa rehabiliteringsinsatser och medicinska interventioner.

Poängsättning och tolkning av Dizziness Handicap Inventory (DHI)

Dizziness Handicap Inventory är ett självskattningsformulär som används för att uppskatta en patients subjektiva funktionsnedsättning i samband med yrsel och balansstörningar. Resultaten sammanställs i en poängskala från 0 till 100, där högre värden indikerar en större påverkan på patientens dagliga liv. Tolkningen av DHI-resultaten sker inom följande intervall: 16–34 poäng brukar tolkas som lätt, 36–52 som måttligt och 54 eller mer som svårt handikapp (Whitney och medarbetare), och en förändring på minst 18 poäng anses vara en verklig förändring.

I praktiken innebär resultaten att bedöma patientens självupplevda funktionspåverkan och därmed styra vidare diagnostik eller behandling, exempelvis rehabilitering vid vestibulära sjukdomar. Ett högt DHI-resultat kan signalera behov av multidisciplinär intervention för att minska risken för fall och förbättra livskvaliteten, medan låga poäng kan tyda på att symtomen har minimal påverkan på patientens vardag. Därmed fungerar DHI som ett viktigt komplement till klinisk bedömning och objektiva tester.

Dokument om DHI

Här hittar du dokument om Dizziness Handicap Inventory (DHI): material på engelska, en sammanställning på svenska från kliniskaverktyg.se och länkar till fler källor (Region Kalmar län). Instrumentet får användas fritt i klinisk verksamhet, men ange alltid originalkällan.

Källor och vidare läsning

Relaterade skalor och frågeformulär

Flera kliniska skalor och frågeformulär är jämförbara med Dizziness Handicap Inventory i syfte att utvärdera patienters upplevda funktionsnedsättning vid yrsel och balansstörningar. Bland dessa återfinns Vertigo Symptom Scale (VSS), Activities-specific Balance Confidence Scale (ABC) och Vestibular Disorders Activities of Daily Living Scale (VADL). VSS fokuserar mer på symtomfrekvens och -intensitet, vilket ger en detaljerad bild av episodisk yrsel men kan vara mindre användbar vid kroniska tillstånd. ABC mäter självskattad tilltro till den egna balansen i vardagliga aktiviteter, vilket är fördelaktigt för att bedöma funktionell påverkan, men innehåller inte specifika frågor om symtomens orsak. VADL utvärderar aktivitetsbegränsningar relaterade till vestibulära störningar och är särskilt användbar vid rehabilitering, men är mer tidskrävande i klinisk praxis.

Posted in Fysioterapi, Neurologi and tagged , .

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *