I denna artikel går vi igenom Vertigo Symptom Scale (Vertigosymptomskalan): vad instrumentet mäter, vem det är avsett för, hur det genomförs och hur resultatet tolkas. Längst ner finns dokument, källor och relaterade instrument.
Vad mäter Vertigo Symptom Scale (Vertigosymptomskalan)?
Vertigo Symptom Scale, även kallad Vertigosymptomskalan, är ett validerat instrument som utvärderar frekvens, svårighetsgrad och påverkan av olika yrselrelaterade symtom, såsom ostadighet och gungande yrsel. Skalan syftar till att kvantifiera patienters subjektiva upplevelser av yrsel, ostadighet och åtföljande symtom för att underlätta klinisk bedömning och uppföljning. Skalan utvecklades av Yardley och medarbetare 1992 och har två delskalor: vertigo och balans respektive autonoma symtom och ångest.
För vem används Vertigo Symptom Scale?
Vertigo Symptom Scale används hos patienter med ostadighet och gungande yrsel eller andra vestibulära störningar. Skalan används som komplement till klinisk undersökning, till exempel Dix-Hallpikes test och HINTS-undersökning, som är de metoder som skiljer mellan olika orsaker till yrsel. Den ger en kvantitativ bedömning av symtomens frekvens och svårighetsgrad, vilket underlättar monitorering av patienter med tillstånd såsom vestibulär migrän, BPPV (benign paroxysmal positionsyrsel) och andra former av yrsel.
Så genomförs Vertigo Symptom Scale steg för steg
Vertigo Symptom Scale består i kortversionen (VSS-SF) av 15 punkter som utvärderar frekvens och intensitet av yrselrelaterade symtom. Frågorna är utformade för att identifiera olika aspekter av ostadighet och gungande yrsel, inklusive känsla av att det snurrar, ostadighet, illamående, hjärtklappning och svettningar. Svarsalternativen är rangordnade på en 5-gradig Likert-skala, där patienten anger hur ofta symtomet har förekommit, från 0 (aldrig) till 4 (mycket ofta). Detta svarsformat möjliggör kvantitativ analys av symtomens påverkan över tid. I klinisk praxis kombineras resultaten med undersökning, till exempel Dix-Hallpikes test vid misstänkt BPPV och HINTS-undersökning vid akut yrsel.
Poängsättning och tolkning av Vertigo Symptom Scale
Vertigo Symptom Scale (VSS) tolkas genom att summera poängen i varje delskala och för hela skalan, där högre värden betyder fler och mer frekventa symtom. I kortversionen (0–60) har en totalpoäng på 12 eller mer föreslagits som tecken på svår yrsel.
Delskalorna hjälper till att skilja mellan symtom från balanssystemet och autonoma symtom och ångest, som ofta förekommer samtidigt vid långvarig yrsel. Höga poäng motiverar fortsatt utredning, till exempel med Dix-Hallpikes test vid misstänkt BPPV, och skalan kan användas för att följa effekten av vestibulär rehabilitering.
Dokument om Vertigo Symptom Scale
Här hittar du dokument om Vertigo Symptom Scale: material på engelska, en sammanställning på svenska från kliniskaverktyg.se och länkar till fler källor (Region Västernorrland, Karolinska institutet). Instrumentet får användas fritt i klinisk verksamhet, men ange alltid originalkällan.
Dokument på engelska
Fler dokument och källor
Källor och vidare läsning
- Visual Vertigo Analogue Scale (neuropt.org)
- Vertigo symptom scale – short form (original version) (assets-eu.researchsquare.com)
- Situational Vertigo Questionnaire (neuropt.org)
Relaterade skalor och frågeformulär
Vertigo Symptom Scale (VSS) jämförs ofta med andra etablerade instrument såsom Dizziness Handicap Inventory (DHI) och Activities-specific Balance Confidence Scale (ABC). DHI är känslig för att mäta patientens upplevda funktionsnedsättning vid ostadighet och gungande yrsel, men är mindre detaljerad vad gäller frekvens och intensitet av symtom jämfört med VSS. ABC fokuserar på självskattad tilltro till balansen i vardagliga aktiviteter, vilket kompletterar VSS:s mer symtomfokuserade ansats. Dix-Hallpike test och Head Impulse test är istället kliniska undersökningsmetoder som bedömer nystagmus och vestibulära funktioner, vilka fyller en annan funktion än symtomskalor men ofta används parallellt i diagnostik av vertigo. Fördelar med VSS inkluderar dess sensitivitet för både typ och varaktighet av symtom, medan nackdelar generellt handlar om subjektivitet och beroende av patientens svarskvalitet. Andra frågeformulär delar liknande begränsningar men adderar ofta olika dimensioner av den kliniska bilden.
