I denna artikel går vi igenom Eating Assessment Tool (EAT-10): vad instrumentet mäter, vem det är avsett för, hur det genomförs och hur resultatet tolkas. Längst ner finns dokument, källor och relaterade instrument.
Vad mäter Eating Assessment Tool (EAT-10)?
Eating Assessment Tool (EAT-10) är ett självskattningsinstrument som används för att utvärdera sväljsvårigheter hos patienter. Verktyget består av tio frågor som adresserar olika aspekter av dysfagi, inklusive svårigheter att svälja, risken för kvävning och påverkan på näringsintag. Syftet med EAT-10 är att identifiera och kvantifiera grad av funktionsnedsättning relaterad till sväljning, vilket underlättar tidig diagnostik och vägledning av vidare medicinsk utredning eller behandling. Instrumentet är validerat för såväl klinisk användning som forskningssyften inom områden som neurologiska sjukdomar, stroke och huvud- och halscancer.
För vem används Eating Assessment Tool (EAT-10)?
Eating Assessment Tool (EAT-10) används hos patienter med misstänkt eller dokumenterad dysfagi, särskilt hos personer med neurologiska tillstånd såsom stroke, Parkinsons sjukdom och neuromuskulära sjukdomar. Instrumentet används främst i kliniska miljöer för att snabbt screena för sväljsvårigheter och bedöma deras påverkan på patientens funktionella förmåga att äta och dricka säkert. EAT-10 är särskilt värdefullt som ett initialt bedömningsverktyg för att identifiera patienter som kräver vidare utredning av logoped eller annan specialist inom sväljning.
Så genomförs Eating Assessment Tool (EAT-10) steg för steg
Eating Assessment Tool (EAT-10) består av 10 frågor som syftar till att bedöma svårigheter relaterade till sväljning. Frågorna fokuserar på symtom som heshet, hosta vid måltid, känslan av att maten fastnar, samt andra tecken på dysfagi. Svaren ges på en 5-gradig Likert-skala, där 0 representerar inga problem och 4 indikerar svårast möjliga symtom. Patienten fyller i självskattningen, vilket möjliggör en snabb och standardiserad bedömning för att identifiera personer som behöver en vidare sväljbedömning. Sammanlagd poäng ≥3 indikerar behov av vidare utredning eller intervention.
Poängsättning och tolkning av Eating Assessment Tool (EAT-10)
Eating Assessment Tool (EAT-10) är en självvärderingsskala bestående av 10 frågor som kvantifierar graden av dysfagi. Varje fråga graderas från 0 (inga problem) till 4 (svåra problem), vilket ger en totalpoäng mellan 0 och 40. En totalpoäng på 3 eller mer talar för sväljsvårigheter och bör leda till en vidare bedömning, till exempel av logoped.
Vid tolkning ska hälso- och sjukvårdspersonal ta hänsyn till såväl absolutpoängen som patientens anamnes och kliniska presentation. Ett högre värde återspeglar en ökad svårighetsgrad av sväljbesvär, vilket kan indikera risk för aspiration, undernäring eller andra komplikationer i samband med exempelvis neurologiska sjukdomar som stroke eller Parkinsons sjukdom. I praktiken innebär ett patologiskt resultat att en multidisciplinär utvärdering bör initieras, vilket inkluderar logopedbedömning, bilddiagnostik och eventuell anpassning av nutritions- och sväljstrategier.
Dokument om EAT-10
Här hittar du dokument om Eating Assessment Tool (EAT-10): material på engelska och en sammanställning på svenska från kliniskaverktyg.se. Instrumentet är upphovsrättsskyddat: använd den officiella versionen och kontrollera villkoren hos rättighetsinnehavaren innan du använder det i verksamheten.
Dokument på engelska
Fler dokument och källor
Källor och vidare läsning
- Eating Assessment Tool (EAT-10) (bccancer.bc.ca)
- The EAT-10 Swallowing Screening Tool (nestlemedicalhub.com)
- MEG – Eating Assessment Tool (EAT-10) – SCORING (melbentgroup.com.au)
Relaterade skalor och frågeformulär
Andra formulär om sväljsvårigheter är bland annat Dysphagia Handicap Index (DHI), SWAL-QOL och MD Anderson Dysphagia Inventory (MDADI). DHI fokuserar på patientens upplevelse av dysfagi och dess inverkan på livskvaliteten, med fördelen att den täcker psykosociala aspekter, men det tar längre tid att fylla i. SWAL-QOL är mer omfattande och möjliggör en detaljerad bedömning av sväljsvårigheter, men dess omfattning kan begränsa användningen i snabba kliniska miljöer. MDADI är särskilt användbar vid huvud- och halscancer, med styrkan i att specifikt utvärdera patientens funktion efter behandling, men den kräver mer tid för administration.
