I denna artikel går vi igenom Functional Reach Test (FRT) (Funktionellt räckviddstest): vad instrumentet mäter, vem det är avsett för, hur det genomförs och hur resultatet tolkas. Längst ner finns dokument, källor och relaterade instrument.
Vad mäter Functional Reach Test (FRT) (Funktionellt räckviddstest)?
Functional Reach Test (FRT) utvärderar en individs maximala framåtriktade räckvidd utan att förlora balansen eller ta ett steg. Detta test mäter i huvudsak balanskontroll och rörelseomfång i stående position och används ofta för att identifiera nedsatt postural stabilitet. Syftet med FRT är att bedöma risken för fallolyckor, särskilt hos äldre personer samt patienter med neurologiska tillstånd som stroke eller Parkinsons sjukdom. Testet ger kvantitativa data som hjälper till att fastställa funktionsnivå i det sensorimotoriska systemet och används som ett hjälpmedel vid rehabilitering och uppföljning av behandlingsresultat.
För vem används Functional Reach Test (FRT)?
Functional Reach Test (FRT) är indicerat främst för patienter med neuromuskulära och balansrelaterade störningar, såsom stroke, Parkinsons sjukdom och äldre populationsgrupper med ökad risk för fall. Testet används i kliniska sammanhang för att kvantifiera framåtriktad rörlighet och balanskontroll, vilket möjliggör tidig identifiering av balansnedsättningar. Det har särskild relevans inom rehabilitering för att utvärdera funktionell balansförmåga och monitorera förändringar över tid, vilket stödjer beslut om anpassade interventionsstrategier.
Så genomförs Functional Reach Test (FRT) steg för steg
Functional Reach Test (FRT) mäter hur långt patienten kan sträcka sig framåt. Patienten står med sidorna mot en vägg och placeras i ett avslappnat stående läge utan att flytta fötterna under testet. Patienten lyfter armen närmast väggen till 90 grader med knuten hand, och startpositionen markeras vid knogarna på en måttstock som sitter på väggen i axelhöjd. Därefter instrueras patienten att sträcka sig så långt framåt som möjligt utan att ta ett steg eller tappa balansen. Skillnaden mellan start- och slutposition mäts i centimeter. Efter ett eller två övningsförsök görs tre mätningar, och medelvärdet räknas. FRT används ofta vid utvärdering av Parkinsons sjukdom, stroke och andra tillstånd som påverkar postural kontroll. Testet ger kvantitativa data som kan jämföras över tid för att följa sjukdomsförlopp eller rehabiliteringsframsteg.
Poängsättning och tolkning av Functional Reach Test (FRT)
Resultaten från Functional Reach Test (FRT) bedöms genom att jämföra individens uppmätta räckvidd med etablerade referensvärden som varierar beroende på ålder och kön. Ett räckviddsmått som understiger det normala referensintervallet indikerar ofta en nedsatt balansförmåga och en ökad risk för fall, särskilt hos äldre eller patienter med neurologiska sjukdomar såsom Parkinsons sjukdom och stroke.
Måttet representerar den maximala horisontella förflyttningen som patienten kan uppnå utan att förlora balansen. Referensvärden för friska vuxna ligger ofta mellan 25–30 cm, men värden under omkring 15 cm har hos äldre visat sig vara förenade med kraftigt ökad fallrisk, och 15–25 cm med måttligt ökad risk. I praktiken hjälper dessa resultat hälso- och sjukvårdspersonal att identifiera patienter med risk för balansrelaterade komplikationer, vilket i sin tur styr behovet av anpassad rehabilitering och förebyggande åtgärder för att minimera fall och förbättra funktionell rörelseförmåga.
Dokument om FRT
Här hittar du dokument om Functional Reach Test (FRT): material på engelska, en sammanställning på svenska från kliniskaverktyg.se och länkar till fler källor (Theseus, Finland). Instrumentet får användas fritt i klinisk verksamhet, men ange alltid originalkällan.
Dokument på engelska
Fler dokument och källor
Källor och vidare läsning
- Functional Reach Test and Modified … (sralab.org)
- Functional Reach Test (hhvna.com)
- Functional Reach Test (FRT) (physicaltherapy.med.ubc.ca)
Relaterade skalor och frågeformulär
Funktionellt räckviddstest (FRT) används främst för att bedöma balanskontroll och stabilitet, särskilt hos patienter med neurologiska sjukdomar och äldre vuxna. Andra kliniska skalor som liknar FRT inkluderar Bergs balansskala (BBS), Timed Up and Go (TUG) och Tinetti Performance Oriented Mobility Assessment (POMA). Bergs balansskala erbjuder en bredare bedömning av balansen i olika positioner, men är mer tidskrävande jämfört med FRT. Timed Up and Go fokuserar på gångförmåga och rörelse, vilket kompletterar FRT:s fokus på statisk balans, men ger mindre precision i räckviddsbedömning. Tinetti-skalan ger en samlad bedömning av både balans och gång, men kan vara mindre känslig vid lätta balansnedsättningar.
