I denna artikel går vi igenom Mini Nutritional Assessment (MNA): vad instrumentet mäter, vem det är avsett för, hur det genomförs och hur resultatet tolkas. Längst ner finns dokument, källor och relaterade instrument.
Vad mäter Mini Nutritional Assessment (MNA)?
Mini Nutritional Assessment (MNA) är ett validerat instrument för att bedöma nutritionsstatus och upptäcka undernäring eller risk för undernäring hos äldre personer, främst från 65 år. Den fullständiga versionen kombinerar antropometriska mått (BMI, viktförlust, arm- och vadomkrets), en allmän bedömning (boende, läkemedel, rörlighet, akut sjukdom eller psykisk stress, kognitiv svikt eller depression, trycksår), frågor om kost- och vätskeintag samt personens egen uppfattning om sin nutrition och hälsa. Kortversionen MNA-SF består av de sex inledande screeningfrågorna och används ofta som första steg.
För vem används Mini Nutritional Assessment (MNA)?
MNA är utvecklat för äldre personer i ordinärt boende, på särskilt boende och på sjukhus. Instrumentet används av sjuksköterskor, dietister, läkare och annan vårdpersonal för att tidigt upptäcka undernäring, till exempel vid inskrivning, vid ofrivillig viktnedgång, nedsatt aptit eller multisjuklighet. I svensk äldrevård används MNA-SF ofta vid strukturerade riskbedömningar. För yngre vuxna och akut sjuka patienter på sjukhus används oftare andra screeningverktyg, som MUST eller NRS 2002.
Så genomförs Mini Nutritional Assessment (MNA) steg för steg
Den fullständiga MNA består av 18 frågor och tar omkring 10–15 minuter. Bedömningen görs i två steg:
1. Screening (MNA-SF, frågorna A–F): minskat födointag de senaste tre månaderna, viktförlust de senaste tre månaderna, rörlighet, akut sjukdom eller psykisk stress, neuropsykologiska problem (demens eller depression) samt BMI. Om BMI inte kan mätas används vadomkretsen. Screeningdelen ger högst 14 poäng.
2. Fortsatt bedömning (frågorna G–R) görs om screeningen ger 11 poäng eller lägre: boende, läkemedel, trycksår, antal huvudmåltider, intag av protein, frukt och grönsaker, vätskeintag, förmåga att äta själv, egen uppfattning om nutritionsstatus och hälsa samt arm- och vadomkrets. Denna del ger högst 16 poäng.
Poängsättning och tolkning av Mini Nutritional Assessment (MNA)
MNA-SF (0–14 poäng): 12–14 poäng = normalt nutritionsstatus, 8–11 poäng = risk för undernäring, 0–7 poäng = undernäring.
Fullständig MNA (0–30 poäng): 24–30 poäng = normalt nutritionsstatus, 17–23,5 poäng = risk för undernäring, under 17 poäng = undernäring.
Ett resultat som tyder på risk eller undernäring bör följas av en utförligare nutritionsutredning, en analys av orsaker (till exempel tugg- och sväljsvårigheter, munhälsa, läkemedel eller nedstämdhet) och en nutritionsplan med uppföljning av vikt och intag. Vid ödem, kraftig övervikt eller svårigheter att väga personen kan BMI och viktförändringar vara svåra att tolka, och resultatet behöver då vägas mot den kliniska bilden.
Dokument om MNA
Här hittar du dokument om Mini Nutritional Assessment (MNA): material på engelska och länkar till fler källor (Nestlé Health Science, Svenskt Demenscentrum). Instrumentet är upphovsrättsskyddat: använd den officiella versionen och kontrollera villkoren hos rättighetsinnehavaren innan du använder det i verksamheten.
Dokument på engelska
Fler dokument och källor
Källor och vidare läsning
- Mini Nutritional Assessment (Nestlé Health Science)
- Mini Nutritional Assessment (Nestlé Health Science)
Relaterade skalor och frågeformulär
Flera kliniska skalor och tester liknar Mini Nutritional Assessment (MNA) i syfte att identifiera undernäring, särskilt hos äldre patienter. Bland de mest använda finns Malnutrition Universal Screening Tool (MUST), Subjective Global Assessment (SGA) och Nutrition Risk Screening 2002 (NRS-2002). MUST är enkel att använda och baseras på BMI, ofrivillig viktförlust och akut sjukdom, vilket gör det användbart i både primärvård och sjukhusmiljö, men den tar inte hänsyn till funktionell status. SGA inkluderar en mer subjektiv bedömning av kliniska tecken och anamnes, vilket kan ge djupare insikt men kräver mer klinisk erfarenhet för korrekt tillämpning. NRS-2002 är rekommenderad för hospitaliserade patienter och kombinerar näringsrisk med sjukdomsallvar, men kan vara mindre lämplig i öppenvårdsmiljö. Dessa alternativ kompletterar MNA, och valet beror på patientgrupp och vårdmiljö.
