I denna artikel går vi igenom Elderly Mobility Scale (EMS): vad instrumentet mäter, vem det är avsett för, hur det genomförs och hur resultatet tolkas. Längst ner finns dokument, källor och relaterade instrument.
Vad mäter Elderly Mobility Scale (EMS)?
Elderly Mobility Scale (EMS) utvärderar en individs funktionella rörlighet genom att bedöma förmågan i olika vardagliga rörelseaktiviteter, inklusive förflyttning och balans. Instrumentet är särskilt användbart för att identifiera nedsättningar hos äldre patienter med nedsatt mobilitet eller efter en stroke, ortopediskt trauma eller andra tillstånd som påverkar rörelseförmågan. Syftet med EMS är att möjliggöra systematisk mätning av mobilitetsnivåer för att underlätta planering av rehabiliteringsinsatser och följa förändringar över tid. Skalan innefattar flera moment som tillsammans ger en kvantitativ bedömning av patientens förmåga att hantera grundläggande motoriska funktioner i en klinisk kontext.
För vem används Elderly Mobility Scale (EMS)?
Elderly Mobility Scale (EMS) används för bedömning av funktionell rörlighet hos äldre patienter, särskilt de med nedsatt balans och risk för fall. Den används främst i geriatrisk vård, rehabilitering efter stroke eller ortopediska ingrepp samt vid utredning av neurodegenerativa sjukdomar som påverkar motorik och stabilitet. EMS är mest användbar i kliniska sammanhang där snabbt och tillförlitligt mått på mobilitet och självständighet i vardagliga aktiviteter krävs för att planera individuell behandling och rehabilitering.
Så genomförs Elderly Mobility Scale (EMS) steg för steg
Elderly Mobility Scale (EMS) består av 7 bedömningspunkter som fokuserar på funktionell rörlighet hos äldre patienter, nämligen från liggande till sittande, från sittande till liggande, från sittande till stående, stående, gång, tidtagen gång 6 meter och räckvidd framåt (functional reach). Frågorna är formulerade för att täcka aktiviteter från sittande till gång på kortare sträcka och utvärderar mobilitetsnivåer hos patienter med exempelvis Parkinsons sjukdom eller efter stroke. Svarsalternativen är rangordnade i ett ordinalskalformat, vilket möjliggör en kvantitativ bedömning av rörlighetskapaciteten, där högre poäng indikerar bättre funktion. Totalpoängen kan bli 0–20. Testet görs oftast av fysioterapeut och tar några minuter.
Poängsättning och tolkning av Elderly Mobility Scale (EMS)
Resultaten från Elderly Mobility Scale (EMS) tolkas utifrån totalpoängen, som kan bli 0–20. En högre poäng indikerar bättre rörelseförmåga och självständighet i dagliga aktiviteter, medan lägre poäng kan signalera nedsatt mobilitet och behov av intervention. Denna skala bedömer specifikt funktioner såsom gång, balans och överföringar, vilka är avgörande hos äldre patienter med exempelvis Parkinsons sjukdom eller konsekvenser av stroke.
I praktiken innebär dessa resultat att kliniker kan identifiera patienter som är i riskzonen för fall, behov av anpassade rehabiliteringsprogram eller hjälpmedel. Enligt den ursprungliga indelningen innebär mer än 14 poäng att personen klarar förflyttningar självständigt och säkert, 10–13 att personen klarar sig delvis men behöver viss hjälp, och under 10 att personen behöver hjälp med förflyttningar och vardagsaktiviteter. Detta kvantitativa underlag underlättar dokumentation, uppföljning och kommunikation mellan multiprofessionella team inom geriatrisk vård.
Dokument om EMS
Här hittar du dokument om Elderly Mobility Scale (EMS): material på engelska, en sammanställning på svenska från kliniskaverktyg.se och länkar till fler källor (Västerås stad). Instrumentet får användas fritt i klinisk verksamhet, men ange alltid originalkällan.
Dokument på engelska
Fler dokument och källor
Källor och vidare läsning
- Elderly Mobility Scale (EMS) (csp.org.uk)
- ELDERLY MOBILITY SCALE SCORE (physio-pedia.com)
Relaterade skalor och frågeformulär
Elderly Mobility Scale (EMS) är ett bedömningsinstrument som ofta jämförs med Timed Up and Go (TUG), Functional Ambulation Classification (FAC) och Berg Balance Scale (BBS). TUG är snabbt att administrera och ger en kvantitativ tid för ambulation, men fångar inte komplexa balansegenskaper. FAC klassificerar funktionsnivåer för gångförmåga, vilket är användbart vid neurologiska störningar, men kan vara subjektivt i bedömningen. BBS erbjuder en omfattande balansbedömning med hög validitet vid stroke och fallriskbedömningar, men kräver mer tid och träning för korrekt användning.
