I denna artikel går vi igenom Parental Self-Efficacy (PSE): vad instrumentet mäter, vem det är avsett för, hur det genomförs och hur resultatet tolkas. Längst ner finns dokument, källor och relaterade instrument.
Vad mäter Parental Self-Efficacy (PSE)?
Parental Self-Efficacy (PSE) avser föräldrars uppfattning om deras förmåga att effektivt hantera och stödja sina barns behov i olika utvecklingsfaser. PSE utvärderar specifikt de kognitiva och emotionella resurser som föräldrar anser sig ha för att främja positiv utveckling och hantera utmaningar såsom barns beteendeproblem och psykosocial stress. Syftet med att mäta föräldrars självtillit är att identifiera styrkor och potentiella områden för förbättring i vårdnadshavarens förmåga till adekvat omvårdnad och stöd, vilket är centralt för att förebygga negativa utfall relaterade till barns mentala hälsa och familjedynamik. Därigenom används skattningar av PSE inom kliniska och forskningsmässiga sammanhang för att utforma och individualisera interventioner riktade mot föräldrar i riskgruppssituationer eller vid specifika diagnoser.
För vem används Parental Self-Efficacy (PSE)?
Parental Self-Efficacy (PSE) används hos föräldrar till barn med psykosociala utmaningar, såsom ADHD, autismspektrumtillstånd och emotionella beteendesvårigheter. Det är särskilt användbart i kliniska sammanhang präglade av stresshantering och förbättrad föräldra-barn-interaktion, exempelvis inom barn- och ungdomspsykiatri samt pediatrisk rehabilitering. Insatser som stärker självtilliten syftar till att stärka föräldrars uppfattning om sin egen förmåga att hantera barnens beteenden och öka deras förmåga att tillämpa evidensbaserade strategier för att främja barnets utveckling och välmående.
Så genomförs Parental Self-Efficacy (PSE) steg för steg
Det finns flera formulär för att mäta föräldrars självtillit. Ett vanligt exempel är Parenting Sense of Competence Scale (PSOC), med 17 påståenden om tillfredsställelse och tilltro i föräldraskapet. Andra skalor är uppgiftsspecifika och frågar hur säker föräldern känner sig i konkreta situationer, till exempel att trösta, sätta gränser eller sköta barnets långvariga sjukdom.
Svaren ges oftast på en Likertskala, och poängen summeras eller räknas om till ett medelvärde, där högre värden betyder större självtillit.
Poängsättning och tolkning av Parental Self-Efficacy (PSE)
Det finns inga gemensamma gränsvärden, eftersom olika skalor används. Resultatet tolkas utifrån normer för den aktuella skalan eller används för att följa förändring, till exempel före och efter ett föräldrastödsprogram.
Låg självtillit hos föräldern är kopplad till mer föräldrastress, depressiva symtom och svårare samspel med barnet och kan vara en ingång till stöd som stärker föräldern i vardagen.
Dokument om PSE
Här hittar du dokument om Parental Self-Efficacy (PSE): material på engelska och länkar till fler källor (Doria, Finland). Kontrollera villkoren hos rättighetsinnehavaren innan du använder instrumentet i verksamheten.
Dokument på engelska
Fler dokument och källor
Källor och vidare läsning
- ASSESSING PARENTAL SELF-EFFICACY AFTER … (marianjournals.com)
- Parental Self-Efficacy: Development of a Measure to Reduce … (digitalcommons.unf.edu)
- Parental self-efficacy in relation to family characteristics (d-nb.info)
Relaterade skalor och frågeformulär
PSOC fokuserar på förälderns självkänsla och kompetens med fördelen att vara lättadministrerad men kan vara subjektiv vid självrapportering. PSS mäter stressnivåer kopplade till föräldraskap och är värdefull för att identifiera psykisk belastning, även om den inte direkt bedömer effektivitetsaspekter. PSI erbjuder ett omfattande mått på stress och relationer inom familjen, vilket ger djupgående insikter men kan vara tidskrävande att genomföra. Dessa verktyg har visat relevans särskilt inom områden såsom barns utvecklingsstörningar och psykisk hälsa, och deras balanserade fördelar och nackdelar gör dem användbara i kliniskt arbete.
