I denna artikel går vi igenom Edinburgh Handedness Inventory (Edinburghs handdominansindex): vad instrumentet mäter, vem det är avsett för, hur det genomförs och hur resultatet tolkas. Längst ner finns dokument, källor och relaterade instrument.
Vad mäter Edinburgh Handedness Inventory (Edinburghs handdominansindex)?
Edinburgh Handedness Inventory, även kallat Edinburghs handdominansindex, utvärderar individens dominanshand genom att systematiskt mäta preferens för användning av höger eller vänster hand i olika vardagliga aktiviteter. Syftet med detta instrument är att kvalitativt och kvantitativt bedöma handpreferens för kliniska och neurovetenskapliga studier, särskilt inom områden som neurologi och neuropsykologi. Formuläret består av en serie frågor som relaterar till aktiviteter som att skriva, kasta och använda bestick, vilka poängsätts för att beräkna ett sammanlagt indexvärde som indikerar graden av handdominans. Detta är relevant vid utredning av asymmetrier i hjärnfunktion och kan bidra till förståelsen av neurologiska tillstånd där lateralisering spelar en roll.
För vem används Edinburgh Handedness Inventory?
Edinburgh Handedness Inventory används hos patienter och populationer där bedömning av handdominans är av klinisk betydelse, särskilt inom neurologi och neuropsykologi. Det används ofta i utredningar av stroke, epilepsi och hjärnskador för att kartlägga funktionell lateralitet och för att planera rehabilitering eller kirurgiska ingrepp. Instrumentet är även relevant vid forskning om hjärnans lateralisering och vid preoperativ bedömning inför neurokirurgi, där förståelsen av patientens handdominans kan påverka kirurgiska strategier och prediktion av postoperativa funktionella utfall.
Så genomförs Edinburgh Handedness Inventory steg för steg
Edinburghs handdominansindex består av 10 specifika punkter som utvärderar individens dominans i dagliga aktiviteter såsom att skriva, kasta boll och använda sax. För varje aktivitet markerar personen ett plustecken i kolumnen för den hand som används, två plustecken om den andra handen aldrig skulle användas, och ett plustecken i båda kolumnerna om personen inte har någon preferens. Plustecknen summeras för höger och vänster hand. Indexet används ofta i neurologiska studier, exempelvis för att undersöka samband mellan handdominans och stroke eller Parkinsons sjukdom, för att bättre förstå kopplingar till hjärnans hemisfärspecialisering.
Poängsättning och tolkning av Edinburgh Handedness Inventory
Edinburgh Handedness Inventory (EHI) används för att kvantifiera handdominans genom ett poängsystem som sträcker sig från -100 till +100, där positiva värden indikerar högerhänthet och negativa vänsterhänthet. Resultatet beräknas med formeln: Lateralitetspoäng = [(höger – vänster) / (höger + vänster)] × 100, där ”höger” och ”vänster” representerar summan av preferenser i utförda uppgifter för vardera hand. Ett värde mellan +40 och +100 definieras vanligen som tydligt högerhänt, -40 till -100 som tydligt vänsterhänt, medan värden mellan -40 och +40 kategoriseras som ambidextri eller blandad handdominans. För vårdpersonal är tolkningen av EHI-resultaten viktig vid bedömning av motorisk funktion och nervsystemets lateraliserade egenskaper, särskilt vid tillstånd såsom stroke, hjärnskador eller neurodegenerativa sjukdomar som påverkar motorik. Kännedom om patientens handdominans kan påverka rehabiliteringsstrategier, val av motoriska test och tolkning av laterala funktionsnedsättningar.
Dokument om Edinburgh Handedness Inventory
Här hittar du dokument om Edinburgh Handedness Inventory: material på engelska och en sammanställning på svenska från kliniskaverktyg.se. Kontrollera villkoren hos rättighetsinnehavaren innan du använder instrumentet i verksamheten.
Dokument på engelska
Fler dokument och källor
Källor och vidare läsning
- Edinburgh Handedness Inventory (rhd.talkbank.org)
- The modified Edinburgh Handedness Inventory (wrap.warwick.ac.uk)
Relaterade skalor och frågeformulär
Edinburgh Handedness Inventory (EHI) är en välkänd skala för att bedöma handpreferens, men liknande kliniska verktyg inkluderar Annett Hand Preference Questionnaire och Waterloo Handedness Questionnaire. Annett-frågeformuläret är mer fokuserat på enkla val mellan höger och vänster hand, vilket gör det snabbt att administrera, men det kan vara mindre känsligt för nyanser i handdominans. Waterloo-verktyget erbjuder en mer detaljerad bedömning och är särskilt användbart vid utredningar av neurologiska tillstånd som stroke och epilepsi, men det kräver längre tid att genomföra. Både EHI och dessa alternativ har god reliabilitet, men valet mellan dem bör baseras på studiepopulationens specifika behov och tidsramar.
