I denna artikel går vi igenom Children's Communication Checklist (CCC-2): vad instrumentet mäter, vem det är avsett för, hur det genomförs och hur resultatet tolkas. Längst ner finns dokument, källor och relaterade instrument.
Vad mäter Children's Communication Checklist (CCC-2)?
Children’s Communication Checklist (CCC-2) är ett standardiserat verktyg som används för att utvärdera kommunikativa färdigheter hos barn i åldrarna 4 till 16 år. Instrumentet fokuserar på att identifiera pragmatiska språkstörningar och andra relaterade kommunikationssvårigheter genom att mäta olika aspekter av kommunikation, inklusive språkförståelse, språkproduktion, socialt samspel och talutförande. Syftet med CCC-2 är att underlätta skillnaden mellan olika former av kommunikationsproblem, såsom språkstörning och autismspektrumtillstånd, genom att tillhandahålla kvantitativa data som stödjer diagnos och intervention. Bedömningen baseras huvudsakligen på vårdnadshavares eller lärares observationer, vilket gör verktyget användbart i både kliniska och pedagogiska sammanhang.
För vem används Children’s Communication Checklist (CCC-2)?
Children’s Communication Checklist (CCC-2) används särskilt hos patienter med kommunikationssvårigheter inom områden som språkstörningar, autismspektrumtillstånd samt andra neuropsykiatriska diagnoser. Instrumentet används främst i kliniska sammanhang för att differentiera mellan pragmatiska språksvårigheter och andra språkliga avvikelser, vilket underlättar en riktad utredning och behandlingsplanering. CCC-2 erbjuder strukturerad bedömning av både verbal och icke-verbal kommunikation, vilket gör det särskilt användbart vid multidisciplinära utredningar inom pediatrik, logopedi och psykiatri.
Så genomförs Children’s Communication Checklist (CCC-2) steg för steg
Children’s Communication Checklist (CCC-2) består av 70 frågor fördelade över tio skalor som mäter olika aspekter av språklig och kommunikativ förmåga hos barn. Skalorna gäller tal, grammatik, ordförråd, sammanhang i berättande, olämpliga initiativ, stereotypt språk, användning av sammanhang, icke-verbal kommunikation, sociala relationer och intressen. Respondenten anger hur ofta ett beteende förekommer på en fyrgradig skala från ”mindre än en gång i veckan” till ”flera gånger om dagen”, vilket möjliggör kvantitativ bedömning av varje funktion. Respondenten, vanligtvis förälder eller lärare, kryssar i det svarsalternativ som bäst beskriver barnets typiska kommunikation. Det finns en svensk version. Resultatet summeras och jämförs sedan med normdata för att identifiera avvikelser inom de olika kommunikativa domänerna.
Poängsättning och tolkning av Children’s Communication Checklist (CCC-2)
Varje skala ger en skalpoäng (medelvärde 10, standardavvikelse 3). De åtta första skalorna summeras till ett sammanfattande kommunikationsindex (General Communication Composite, GCC), där värden under 55 tyder på kliniskt betydelsefulla kommunikationssvårigheter. Ett annat index (Social Interaction Deviance Composite, SIDC) jämför de pragmatiska och sociala skalorna med de språkliga; ett negativt värde tillsammans med låg GCC kan tala för en autismliknande profil.
Resultaten ger alltså en bild av om svårigheterna främst gäller språkets struktur, som vid språkstörning, eller språkanvändning och socialt samspel. CCC-2 ställer ingen diagnos och ska tolkas tillsammans med logopedisk och neuropsykiatrisk bedömning.
Dokument om CCC-2
Här hittar du dokument om Children’s Communication Checklist (CCC-2): material på engelska och länkar till fler källor (Lunds universitet). Instrumentet är kommersiellt, och formulär och manualer köps från förlaget; materialet här ersätter inte originalet.
Dokument på engelska
Fler dokument och källor
Källor och vidare läsning
- CCC-2 Children's Communication Checklist … (variety.org.au)
- Second Edition CCC-2 Manual – By DVM Bishop (sapere-aude.group)
Relaterade skalor och frågeformulär
Children’s Communication Checklist (CCC-2) är särskilt utformad för att identifiera språkstörningar och kommunikativa svårigheter hos barn. CELF är omfattande och erbjuder en detaljerad bedömning av språkförmåga men kräver mer tid och specialistkunskap, medan Social Communication Questionnaire (SCQ) fokuserar på autismspektrumtillstånd och är mer effektiv för screening än djupare bedömning. Pragmatic Language Observation Scale (PLOS) ger värdefull information om pragmatisk kommunikation, men dess användning är mindre etablerad i klinisk praxis. CCC-2 utmärker sig genom att ge en bred bild av kommunikationen i vardagen utifrån föräldrars eller lärares iakttagelser, men den är mindre precis än testbaserade språkbedömningar som CELF.
