I denna artikel går vi igenom Activity Card Sort (ACS): vad instrumentet mäter, vem det är avsett för, hur det genomförs och hur resultatet tolkas. Längst ner finns dokument, källor och relaterade instrument.
Vad mäter Activity Card Sort (ACS)?
Activity Card Sort (ACS) är ett standardiserat bedömningsinstrument som utvärderar patienters aktivitetsengagemang över tid, med särskild fokus på vardagliga och meningsfulla aktiviteter. Verktyget används ofta inom rehabilitering och geriatrik för att kvantifiera förändringar i aktivitetsnivåer hos individer med neurologiska tillstånd såsom stroke, demens och multipel skleros. Syftet med ACS är att möjliggöra en systematisk och subjektivt grundad kartläggning av patientens aktivitetsrepertoar före och efter sjukdom eller funktionsnedsättning, vilket underlättar individuellt anpassad behandling och uppföljning. Metoden bidrar till att identifiera aktivitetsförlust samt att främja återengagemang i meningsfulla sysselsättningar för att stödja funktionell återhämtning och livskvalitet.
För vem används Activity Card Sort (ACS)?
Activity Card Sort (ACS) används hos äldre vuxna och patienter med kroniska eller progressiva tillstånd såsom stroke, demens och neurologiska skador. Verktyget används för att bedöma förändringar i patienters aktivitetsengagemang över tid, vilket underlättar planering av rehabiliteringsinsatser. ACS är särskilt användbart i kliniska sammanhang där funktionell nivå och aktivitetsmönster behöver kartläggas för att identifiera aktivitetsnedsättningar och främja återgång till meningsfulla vardagsaktiviteter.
Så genomförs Activity Card Sort (ACS) steg för steg
Activity Card Sort (ACS) består av 89 aktivitetskort som representerar vardagliga uppgifter indelade i fyra områden: instrumentella aktiviteter, fritidsaktiviteter med låg fysisk ansträngning, fritidsaktiviteter med hög fysisk ansträngning samt sociala och kulturella aktiviteter. Patienten ombeds att sortera korten i fyra högar baserat på utförande, till exempel: utför fortfarande, utför mindre, har slutat med eller har aldrig utfört; kategorierna varierar något mellan versionerna för institution, återhämtning och boende i hemmet. Frågorna är strukturerade för att bedöma aktivitetsnivåer före och efter en neurologisk skada eller annan funktionell nedsättning. Svarsformatet är kvalitativt men kan kvantifieras genom att räkna antal kort i respektive kategori för att skapa en aktivitetsprofil och analysera förändringar över tid.
Poängsättning och tolkning av Activity Card Sort (ACS)
Resultaten från Activity Card Sort (ACS) tolkas framför allt genom att räkna ut hur stor andel av de tidigare aktiviteterna personen behållit: antalet aktiviteter som utförs nu delas med antalet som utfördes tidigare och multipliceras med 100. Andelen ger en tydlig indikation på i vilken utsträckning individen fortfarande deltar i sina tidigare vardagsaktiviteter. För den som gör bedömningen innebär en låg andel behållna aktiviteter en betydande minskning i aktivitetsengagemang, vilket kan vara relevant vid bedömning av funktionstillstånd hos patienter med neurologiska sjukdomar såsom stroke eller Parkinsons sjukdom, likväl som vid rehabilitering efter ortopediska skador. Genom att identifiera specifika aktivitetsområden där deltagandet minskat, kan terapeutiska insatser riktas in på att främja återgång till meningsfulla vardagssysslor och därmed förbättra patientens livskvalitet.
Dokument om ACS
Här hittar du dokument om Activity Card Sort (ACS): material på engelska. Vi har inte hittat någon fritt tillgänglig svensk version att länka till; kontakta rättighetsinnehavaren för att få tillgång till en eventuell officiell svensk översättning. Instrumentet är kommersiellt, och formulär och manualer köps från förlaget; materialet här ersätter inte originalet.
Dokument på engelska
Källor och vidare läsning
- The activity card sort (hva.nl)
- Development and Initial Testing of the Electronic Activity Card … (research.aota.org)
Relaterade skalor och frågeformulär
Activity Card Sort (ACS) är ett välanvänt verktyg inom arbetsterapi för att bedöma aktivitetsengagemang, särskilt hos patienter med stroke eller demens. Andra instrument är Canadian Occupational Performance Measure (COPM), Occupational Self Assessment (OSA) och Assessment of Life Habits (LIFE-H). COPM fokuserar på klientens egen uppfattning av aktivitetsproblem och har fördelen av att vara klientcentrerad men kräver längre tidsåtgång vid administration. OSA bidrar till att identifiera självupplevda aktivitetsbegränsningar och miljöfaktorer, vilket är värdefullt vid rehabilitering av personer med neurologiska skador, men kan upplevas subjektivt beroende på svararens egen insikt. LIFE-H mäter deltagande i vardagliga roller och är användbart för att kvantifiera aktivitetsbegränsningar men kan vara mindre detaljerad jämfört med ACS.
